Söndag 21/12

Dagens soundtrack
Pogues - Fairytale of New York

Söndag
och dagen har bestått av julstädning.
Så nu är det rent och fint.
Städat ja för att det är jul på onsdag.
det är jul på onsdag?
Min syster kommer på tisdag Lars också.
Han ska fira jul här, det ska bli trevligt men konstigt.
mest trevligt ^^



I alla fall, varför har man aldrig julkänsla längre?
är det för att man blivit äldre?
eller för att det aldrig längre är snö på jul?
jag tror både och, jag gillar det inte.
jag vill ha julkänsla, annars brukade jag ha julkänsla flera veckor innan jul.
Kanske borde julpynta mer hemma, det kanske hjälper?
Jag vill köpa julpynt.
men kanske lite sent att göra det nu...
Men jag tycker det är trist att julkänslan inte är lika stark längre



The boys of the nypd choir
Were singing galway bay
And the bells were ringing out
For christmas day

Youre a bum
Youre a punk
Youre an old slut on junk
Lying there almost dead on a drip in that bed
You scumbag, you maggot
You cheap lousy faggot
Happy christmas your arse
I pray God its our last

Lördag 20/12

Dagens soundtrack
Norah Jones - Sunrise


18 dagar sen jag skrev sist
jag skrev dagbok idag också, men det var det nästan två månader sen sist.
Jag förstår inte varför jag är så dålig på det.
Jag tycker ju egentligen om det.
Att skriva alltså.

I går fick vi jullov.
Vårat sista jullov på gymnasiet.
Och, jag tycker inte om att tänka på det.
Studenten närmar sig, för fort.
Jag började ju nyss ettan, typ i förrgår.
känns det som.
Nu kommer jag bli smörig, jag varnar.
Men att då när vi började
vem kunde veta att jag skulle hamna i en så fantastisk klass?
Från trean i mellanstadiet och upp till nian i högstadiet
så fick jag stå ut med samma klass, samma hemska klass.
Ingen tyckte om varandra, det viste vi.
men oj så alla låtsades, jag jag avskydde det.
Tror jag tyckte om typ, 4 personer i klassen.
resten skulle jag klara mig utan, de kände nog samma sak.
De skulle ha klarat sig utan mig.
Högstadiet, var de tre värsta åren i mitt liv.
I alla fall när jag vistades på skolan, utanför mådde jag bra.
Vist, jag hade många vänner på skolan.
Men dessa folk, jag inte ens kände.
Som skrev saker om mig, ropade hora efter mig och bara... höll på.
Jag orkade inte med dem, tyckte de var så fåniga.
tycker det fortfarande.
Vad jag längtade efter att få komma därifrån, slippa Karlskoga
och alla idioter som bor där.



Så började jag gymnasiet, och aldrig har jag trivts så bra i en klass förr.
Alla känner alla, kanske olika mycket.
Men alla kan prata med varandra och vi kan ha kul tillsammans.
Utan att behöva låtsas, vist alla kanske inte kommer överens alltid.
Finns säkert nån som tycker mindre bra om mig.
men vadå, vi är bara mänskliga.
Men nu snart, börjar sista terminen.
Sedan är det slut.
Slut.
Vi kommer springa ut där, vara lyckliga för att tagit studenten.
men tårar kommer rinna tror jag.
För mig kommer det göra det i alla fall.
Men så är väl livet, antar jag.
Det har varit en underbar gymnasietid.
Och jag kommer aldrig ångra att jag valde teater på bästa skolan
i hela örebro län.

Sunrise, sunrise
Looks like mornin' in your eyes
But the clocks held 9:15 for hours
Sunrise, sunrise
Couldn't tempt us if it tried
'Cause the afternoon's already come and gone

And I said hoo...
To you

Surprise, surprise
Couldn't find it in your eyes
But I'm sure it's written all over my face
Surprise, surprise
Never something I could hide
When I see we made it through another day


Tisdag 2/12

Dagens soundtrack
Salem al fakir - It's only you


Onödig skoldag.
åkte in, åkte hem.
åkte buss, igen.
jag tänker mycket när jag åker buss har jag märkt.

I Karlskoga, åker förbi mitt gamla hus.
Som varje dag.
men denna dag kändes det mer, det kändes i kroppen.
det kändes inte bra.
Jag saknar det huset, jag saknar den gatan.
Hade nära till alla och det var det mysigaste området.
Finns nog inget bättre för barnfamiljer.
Jag minns hur folk kallade vårat hus, slottet.
Bara för att det hade ett torn.
Stort var det också, tre våningar.
Längst ner hyrd evi ut en lägenhet.
Sedan hade vi två våninagr.
Jag minns exakt hur det såg ut och jag minns doften som var i trappuppgången.
Man gick upp för en trapp, ingen hittade våran ingång.
Den låg så gömt.
Men man gick in och upp, kom till hallen.
tog av sig skorna, til vänster fanns en trapp
och till höger låg ännu en hall. Stod man där så till höger var köket.
Sedan inanför köket et tlitet rum där vi hade telefon och badrummet brevid.
Åter i hallen, rakt fram.
Där hade vi datorn och så sov Pappa där.
(nej mina föräldrar sover inte i samma rum/säng, bara blivit så.
p.ga deras olika tider som de jobbar)
till vänster från hallen låg vardagsrummet, ett ganska stort sådant.
rött var det.
Gick man upp för trappen, så låg mitt rum rakt fram.
sen var det en låg korridor, andra rummet var min systers
och sista var min mors.
fast de två brukade byta rum ibland.

(bild från midsommar på dalhemsvägen, nångång)

Mitt sista minne från det huset.
Det var när vi hade börjat packa saker, ida och Linnea sov över hos mig.
Och en av garderoberna i mitt rum var helt tömt, så där inne satt vi och låtsades att vi rökte.
men rökelser xD
Sen åt vi chokladbollar och spelade anden i glaset.
Åh.
Jag saknar det, men sen är ju frågan.
hur mitt liv hade sett ut om jag hade bott kvar där.
Hade jag avrit den jag är nu?


shouldn't tell you all I got inside but I just need to get it out
let me say it if you don't mind
its only you I think about