Tisdag 2/12
Dagens soundtrack
Salem al fakir - It's only you
Onödig skoldag.
åkte in, åkte hem.
åkte buss, igen.
jag tänker mycket när jag åker buss har jag märkt.
I Karlskoga, åker förbi mitt gamla hus.
Som varje dag.
men denna dag kändes det mer, det kändes i kroppen.
det kändes inte bra.
Jag saknar det huset, jag saknar den gatan.
Hade nära till alla och det var det mysigaste området.
Finns nog inget bättre för barnfamiljer.
Jag minns hur folk kallade vårat hus, slottet.
Bara för att det hade ett torn.
Stort var det också, tre våningar.
Längst ner hyrd evi ut en lägenhet.
Sedan hade vi två våninagr.
Jag minns exakt hur det såg ut och jag minns doften som var i trappuppgången.
Man gick upp för en trapp, ingen hittade våran ingång.
Den låg så gömt.
Men man gick in och upp, kom till hallen.
tog av sig skorna, til vänster fanns en trapp
och till höger låg ännu en hall. Stod man där så till höger var köket.
Sedan inanför köket et tlitet rum där vi hade telefon och badrummet brevid.
Åter i hallen, rakt fram.
Där hade vi datorn och så sov Pappa där.
(nej mina föräldrar sover inte i samma rum/säng, bara blivit så.
p.ga deras olika tider som de jobbar)
till vänster från hallen låg vardagsrummet, ett ganska stort sådant.
rött var det.
Gick man upp för trappen, så låg mitt rum rakt fram.
sen var det en låg korridor, andra rummet var min systers
och sista var min mors.
fast de två brukade byta rum ibland.
Mitt sista minne från det huset.
Det var när vi hade börjat packa saker, ida och Linnea sov över hos mig.
Och en av garderoberna i mitt rum var helt tömt, så där inne satt vi och låtsades att vi rökte.
men rökelser xD
Sen åt vi chokladbollar och spelade anden i glaset.
Åh.
Jag saknar det, men sen är ju frågan.
hur mitt liv hade sett ut om jag hade bott kvar där.
Hade jag avrit den jag är nu?
shouldn't tell you all I got inside but I just need to get it out
let me say it if you don't mind
its only you I think about
Salem al fakir - It's only you
Onödig skoldag.
åkte in, åkte hem.
åkte buss, igen.
jag tänker mycket när jag åker buss har jag märkt.
I Karlskoga, åker förbi mitt gamla hus.
Som varje dag.
men denna dag kändes det mer, det kändes i kroppen.
det kändes inte bra.
Jag saknar det huset, jag saknar den gatan.
Hade nära till alla och det var det mysigaste området.
Finns nog inget bättre för barnfamiljer.
Jag minns hur folk kallade vårat hus, slottet.
Bara för att det hade ett torn.
Stort var det också, tre våningar.
Längst ner hyrd evi ut en lägenhet.
Sedan hade vi två våninagr.
Jag minns exakt hur det såg ut och jag minns doften som var i trappuppgången.
Man gick upp för en trapp, ingen hittade våran ingång.
Den låg så gömt.
Men man gick in och upp, kom till hallen.
tog av sig skorna, til vänster fanns en trapp
och till höger låg ännu en hall. Stod man där så till höger var köket.
Sedan inanför köket et tlitet rum där vi hade telefon och badrummet brevid.
Åter i hallen, rakt fram.
Där hade vi datorn och så sov Pappa där.
(nej mina föräldrar sover inte i samma rum/säng, bara blivit så.
p.ga deras olika tider som de jobbar)
till vänster från hallen låg vardagsrummet, ett ganska stort sådant.
rött var det.
Gick man upp för trappen, så låg mitt rum rakt fram.
sen var det en låg korridor, andra rummet var min systers
och sista var min mors.
fast de två brukade byta rum ibland.
(bild från midsommar på dalhemsvägen, nångång)
Mitt sista minne från det huset.
Det var när vi hade börjat packa saker, ida och Linnea sov över hos mig.
Och en av garderoberna i mitt rum var helt tömt, så där inne satt vi och låtsades att vi rökte.
men rökelser xD
Sen åt vi chokladbollar och spelade anden i glaset.
Åh.
Jag saknar det, men sen är ju frågan.
hur mitt liv hade sett ut om jag hade bott kvar där.
Hade jag avrit den jag är nu?
shouldn't tell you all I got inside but I just need to get it out
let me say it if you don't mind
its only you I think about
Kommentarer
Trackback